ADHD är inget nytt fenomen

Det finns tydliga exempel flera hundra år bakåt i tiden där man beskrivit mental rastlöshet, koncentrationssvårigheter, inlärningssvårigheter och oförmågan att kunna rikta sin uppmärksamhet.

ADHD är en förkortning av Attention Deficit Hyperactivity Disorder som kan översättas ungefär till uppmärksamhets- och överaktivitetsstörning. För att få en ADHD-diagnos krävs att en person haft långvariga svårigheter i olika situationer och att dessa svårigheter medför stora problem i vardagen.

Huvudsymtom för ADHD

• uppmärksamhetssvårigheter
• impulsivitet
• överaktivitet

Hur funkar ADHD?

ADHD är en medfödd neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. ADHD är ingen sjukdom och det är inte något som är ”fel” på den som har ADHD.

Hjärnan hos en person med ADHD fungerar däremot lite annorlunda. Aktiviteten i dopaminsystemet är lägre än normalt vilket tros kunna förklara symtom som koncentrationssvårigheter och låg impulskontroll. Belöningssystemet hos en person med ADHD verkar också aktiveras mycket fortare än hos andra. Men på grund av av snabbt sjunkande dopaminnivåer så går upplevelsen av tillfredställelse över betydligt snabbare hos en person med ADHD än vad den gör för andra.

Den del av hjärnan som lagrar information på kort sikt, det så kallade arbetsminnet, sviktar hos en person med ADHD. Detta är en del av förklaringen till att personer med ADHD så lätt tappar fokus och kan ha svårt att minnas saker i stunden.

Ca 5-7 % av alla barn i skolåldern beräknas ha ADHD och av dessa har runt 3 % kvar diagnosen i vuxen ålder. Det betyder inte att ADHD:n försvinner eller växer bort men svårigheter kan ändra karaktär genom livet och många lär sig att hantera sina symtom.

Det är till exempel vanligt att man som vuxen upplever att den fysiska oron gradvis har ersatts av en mer inre känsla av rastlöshet. Somliga vuxna med ADHD har kvar sina problem med uppmärksamhet och planering medan problemen med att reglera aktivitetsnivå och impulser avtar eller mattas av. Andra symtom kan tvärtom tillkomma eller förvärras med åren.

Exempel på svårigheter uppmärksamhet

• svårt att styra kraft och motivation till att påbörja och genomföra saker
• svårt att fokusera eller identifiera det som är viktigt, inget ”filter”
• svårt att behålla uppmärksamhet på sånt som uppfattas tråkigt
• svårt att styra uppmärksamheten på ett flexibelt vis, lättstörd
• koncentrationssvårigheter, tappar lätt tråden
• glömmer, missar saker, tappar bort
• svårt att organisera sina handlingar
• slarvighet, gör ofta slarvfel
• lätt uttråkad

Exempel impulsivitet och överaktivitet

• livligt tankeflöde
• svårt att koppla av
• inre och yttre rastlöshet
• lättväckt aggressivitet eller ilska
• snabba, ofta ogenomtänkta beslut
• svårigheter att stanna upp och reflektera
• känslomässig instabilitet, humörsvängningar
• svårt att kontrollera eller motstå impulser och känsloreaktioner

Det finns tre olika former av ADHD

1. Huvudsakligen uppmärksamhetssvårigheter (tidigare ADD)
2. Huvudsakligen svårigheter med impulsivitet och hyperaktivitet
3. Kombination av svårigheter med uppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet

Vad orsakar ADHD?

De senaste åren har det debatterats kring huruvida ADHD hos barn kan kopplas till exempelvis dålig kost, miljögifter eller för mycket skärmtid men det finns ingen säker forskning som stöd för detta. ADHD orsakas heller inte av dålig uppfostran eller dåligt föräldraskap. Modern forskning har istället visat att orsakerna i grunden är biologiska och att det finns en stark ärftlighet.

Studier har visat att ärftlighetsfaktorn för ADHD är ca 75%.

De gener som visats ha koppling till ADHD har att göra med överföringen av signalsubstansen dopamin i hjärnan, särskilt i främre delen av hjärnan, där planering och beslutsfattande styrs. På grund av den höga ärftligheten är det därför vanligt att flera i en släkt har liknande svårigheter. De flesta barn med ADHD förefaller ha minst en biologisk släkting med symtom av funktionsnedsättningen. Det finns även forskning som visar på att upplevelser och erfarenheter under uppväxten kan ha stor betydelse för utvecklingen av ADHD och för graden av svårigheter. I likhet med flera andra psykiatriska diagnoser antas problemen bero på en kombination av arv och miljöfaktorer. Bland miljöfaktorerna har låg födelsevikt visats kunna spela en roll, samt att ha varit utsatt för miljögifter, infektioner eller alkohol under graviditeteten.

Utredning och diagnos

Diagnoskriterierna för ADHD syftar till att förhindra att man definierar ett normaltillstånd som en funktionsnedsättning. Det ska röra sig om betydande svårigheter som debuterat tidigt och som är varaktiga och bestående. Dessa svårigheter ska vara framträdande i flera olika situationer och förorsaka såpass stora svårigheter att det är berättigat att tala om en funktionsnedsättning.

Fler pojkar än flickor får ADHD-diagnos som barn och förklaringarna till det är flera. Flickors ADHD-symtom skiljer sig ofta ifrån pojkarnas och kan vara svårare att upptäcka och identifiera. Exempelvis är det vanligare att flickor med ADHD upplever mindre av den uppenbart fysiska överaktiviteten och istället känner mer av en inre rastlöshet. Flickor anses också länge ha blivit underdiagnostiserade och upptäcks oftare i vuxen ålder då de återkommer hos psykiatrin med ångestproblematik, depressioner, sömnproblem, utmattningar eller med olika typer av riskbeteenden, missbruk eller självskadebeteenden.
Nästan all forskning som finns tillgänglig idag är gjord på pojkar och män och kunskaper om hur ADHD kan te sig hos flickor och kvinnor är inte lika spridda.

Läs mer om att vara kvinna med ADHD här…>>>>>>

Samsjuklighet och sårbarhet

Uppemot 80 % av alla vuxna med ADHD har en eller flera psykiatriska diagnoser utöver sin ADHD.

De vanligaste är ångest och depressioner men samsjuklighet med ADHD finns överrepresenterat inom ett antal psykiatriska diagnosgrupper såsom substansmissbruk, bipolärt syndrom, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS eller tidigare Borderline) och antisocialt personlighetssyndrom.

Dyslexi är vanligt bland personer med ADHD, likaså dyskalkyli. Många olika studier av ADHD hos vuxna har visat tydliga samband mellan ADHD och fetma, sömnstörningar och astma. Man har även sett samband med smärtproblematik, migrän, glutenintolerans, ätstörningar och försämrad tandhälsa.

Personer med ADHD beräknas ha ca tre gånger förhöjd risk eller sannolikhet att använda nikotin.
När det gäller droger och alkohol så är risken för att utveckla ett missbruk flerfaldigt högre för personer med ADHD.

Flera studier har visat att flickor och kvinnor med ADHD löper mycket hög risk att utsättas för sexuella övergrepp och våld, särskilt som ungdom eller ung vuxen.

Förväntad livslängd för personer med ADHD är ca 8 år kortare. Risken för suicid är också betydligt förhöjd för personer med ADHD. Diagnosen innebär samtidigt en förhöjd risk att dö i förtid av andra anledningar som t ex rökning, missbruk, kriminalitet och en benägenhet till riskfyllda beteenden.

Ju tidigare i livet en person med ADHD får sin diagnos desto mer minskar dock dessa risker, förutsatt att personen fått rätt stöd och hjälp för sina svårigheter.

Diagnos som vuxen

Att få diagnos som vuxen kan leda till en upplevelse av lättnad, att man får en slags förklaring på varför man är som man är. Det är också vanligt att man känner frustration eller sorg över att man fått diagnosen senare i livet, efter åratal av kämpande eller misslyckanden både i arbetslivet och privat. Andra är mer skeptiska och kan inte acceptera eller känna igen sig i diagnosen.

Många, men långtifrån alla, har haft problem i skolan med inlärning och i sociala situationer med kompisar och lärare. Andra har tvärtom upplevt skoltiden som trist och långsam då de inte haft några större möjligheter att påverka upplägget eller studietakten.

Den som får en ADHD-diagnos erbjuds oftast läkemedelsbehandling. Läkemedelsverkets huvudbudskap är att ”läkemedelsbehandling ska individualiseras och utgöra en av flera komponenter i ett multimodalt behandlingsprogram”.

Grundtanken är att läkemedelsbehandling ska kombineras med psykosociala och pedagogiska insatser, anpassade efter personens behov. Läkemedlet syftar till att förbättra uppmärksamhet och minska hyperaktivitet och impulsivitet. På så vis kan den bidra till att den övriga behandlingen får bättre resultat.

Verkligheten är dessvärre att många inte informeras om eller erbjuds någon övrig behandling eller stöd förutom läkemedel.

Läs mer om hjälp och stöd och om att få diagnos som vuxen här>>>

ADHD – inte bara svårigheter

Alltför ofta stannar både personen med ADHD och omgivningen vid att fokusera på det som inte fungerar. Man strävar efter att försöka lösa och fixa det som är svårt eller ställer till problem. Ibland har fokus så länge legat på svårigheter och hinder att man tappar bort det som faktiskt fungerar väl. Då finns risken att helt missa de sammanhang där man skulle kunna utvecklas och växa, ja kanske till och med briljera.

Många med ADHD-personligheter lär sig att använda sina egenskaper på ett konstruktivt sätt och upplever då att de har fördelar i vissa situationer eller i rätt sammanhang. Som exempel kan impulsiviteten innebära upptäckarglädje och kreativitet. Impulsivitet kan även visa sig som spontanitet och kan lika ofta vara en tillgång.

Överaktivitet och rastlöshet kan innebära både uthållighet och goda möjligheter att hinna med många saker eller starta projekt.

Svårigheten med att behålla fokus vid enformiga eller tråkiga uppgifter kan leda fram till att man hittar spännande och utmanande aktiviteter eller lösningar.

Det finns inga personliga egenskaper, förmågor och oförmågor som enbart är ”bra” eller ”dåliga” i sig själva, även om vi ofta kan se det så. Det är snarare situationen och sammanhanget som avgör – det vill säga var, när och hur dessa egenskaper används.

En personlighet – inte ett tillstånd

ADHD är medfött och har inget med intelligens att göra utan handlar i stället om hur hjärnan och nervsystemet fungerar.

ADHD kan alltså bäst sammanfattas som en grupp personlighetsdrag eller ett sätt att fungera på.

Att ha en god kännedom om sig själv och sina personliga egenskaper är nödvändigt för att kunna fungera optimalt och för att utvecklas och må bra i sin vardag.

Detta gäller för alla människor men i synnerhet för oss med ADHD-personlighet.